Igår kväll var egentligen allting som vanligt. Klas-Göran satt i soffan med fötterna på bordet och jag sprang omkring med dammsugaren mellan rummen innan jag kunde börja moppa golven. Jag har bett honom så många, många gånger att faktiskt visa intresse, om inte för städningen här hemma så iallafall för mig. Men nej då. Han bara sitter där. Som paralyserad. Visst, det vore en sak om han gjorde något. Löste korsord. Tittade på Sportnytt. Drack folköl. Men nej. Han bara sitter där. Som om han vore en robot som någon inte bara stängt av utan dessutom plockat ut batterierna ur och kastat dem.

Men hujeda mig så han förvånade mig, den där Klas-Göran. Säga vad man vill, men så fort man tror det minsta man kan om honom, så plockar han fram ett ess eller två ur rockärmen. 

Jag hade bara precis satt undan golvmoppen när han flög upp (nåja, han flyger inte så värst mycket. Sedan några år reser han sig faktiskt ganska långsamt. Ryggen, säger han) och plockade fram en påse han gömt bakom soffan. I den hade han gömt läskeblask, salta pinnar, lättsaltade chips och hyrfilm. "Nu ska vi ha filmkväll" sa han. Och det hade vi.

Fram plockade han Lillebror på tjuvjakt och den var jättebra. Spännande och rolig på samma gång. När vi sett den klart plockade han fram Att stjäla en tjuv. I den spelar Robert Gustafsson och han är ju så rackarns rolig. .